Midnattsloppet 2013

Nu är jag hemma och varvar ner i soffan med knäckemackor och te efter att ha sprungit en mil på Malmös mörka gator.

Jag kom till Stortorget ungefär en timme innan vi skulle befinna oss i våra startfållor och det var en härlig känsla att se alla människor med likadana tröjor, att vi alla skulle kämpa tillsammans på något vis. Jag hittade ganska snabbt Suzan och några andra från Coach K Runners och vi pratade en stund innan jag lämnade in väskan och gick på toa. Jag fick en bok av Suzan som jag vunnit i hennes blogg, tredje vinsten jag vunnit hos henne!

När det var fem minuter kvar så tog jag och Suzan några snabba spurter för att få upp pulsen och sen ställde vi oss i vår startgrupp, 3A.


Och så var det dags, 10 minuter efter att eliten och maskeradgruppen gett sig iväg gick startskottet för oss. Men vi kom typ ingenstans för det var trångt och massor av folk. Sjukt störigt när man är taggad och väldigt gärna vill ha en bra tid, då spelar de där sekunderna stor roll.

Men det lättade tillslut och jag kunde öka tempot. Första kilometern passerades på 5.45 och jag tänkte att jag fick ta igen de förlorade sekunderna i slutet. För att slå mitt personbästa på 55.14 var jag tvungen att i snitt ligga på 5.30 minuter per kilometer men av någon jäkla anledning så hittade mina ben ett behagligt tempo i 5.40. Men jag kämpade på och passerade fem kilometer på 27.14 och det kändes lovande, men hälften var ju kvar.

Kilometrarna rullade på och även om mina lår kändes lite trötta och stumma efter alla squats jag gör så kändes de aldrig för trötta eller helt slut. När jag passerade åtta kilometer var det på tiden 43 minuter någonting och jag insåg att om jag kutade på så skulle jag äntligen klå mitt PB från förra året. Så jag tog i och tänkte att nu jävlar får jag inte ge upp, bara två kilometer kvar, det är ju som piss i havet! Nio kilometer passerades, benen började bli trötta av det högre tempot men jag gav mig inte. Nu var det ju så nära mål!

Och så kom det en trång passage och farten stoppades upp. NEJ NEJ NEJ! Inte nu när jag var så nära, det handlade ju om sekunder!! Men det lättade, jag kunde ta fart igen sista biten innan svängen som tog mig in på upploppet. Där tog jag i allt jag hade och flög in i mål och stoppade klockan.

54.40. 54.40!! Jävlar bad gött! Jag tog mitt PB med 34 sekunder, äntligen!!


Den känslan alltså, oslagbar!! Ett lyckat lopp med en bra tid är fan det bästa som finns. Jag är jättenöjd med kvällens lopp och ser fram emot Iformloppet om två veckor. Bara att ladda om och se om det går att pressa fram ett nytt personbästa.


Tack för all pepp, hejarop och allt fint ni skriver, både här, på Facebook, Instagram och sms. Ni är GULD och gör det hela ännu roligare. <3